Hoppa till sidans innehåll

50 år med Cinemascope


Måndagen den 18 april 1955 var en stor dag på Grand då musikalfilmen Lucky Me visades för första gången. Det var inte så mycket filmen som själva presentationen som var det stora med premiären. Det var nämligen första gången en film i Cinemascope visades på Grand.

Normalbild på en stumfilmsbildruta

Normalbild med formatet 1.33:1 som stumfilm.

Normalbild på en ljudfilmsbildruta

Normalbild med formatet 1.37:1 som ljudfilm. 

De tidiga filmerna

Tidigt etablerades det format på bilden som kom att bli standard i många år, 1.33:1. Siffrorna innebär att bilden är 1,33 gånger så bred som hög. Stumfilmen använde allt utrymme på filmremsan mellan perforeringshålen. Detta format kallas än i dag för normalbild, på engelska Academy ratio. Det förekom experiment och försök med andra större format men ingen av dessa blev någon kommersiell framgång i mellankrigstidens depression i USA.

På slutet av 1920-talet introducerades däremot nästa stora innovation som blev en enorm framgång; ljudfilmen. Man experimenterade med stenkakor som avspelades i synk med filmen, men också att lägga ljudspåret direkt på filmen. Dessa tidiga optiska ljudspår blev sedermera standard men eftersom man tog en del av bildytan på filmen i besittning minskades ytan för själva filmbilden och formatet blev istället 1.37:1.

När televisionen uppfanns fick den helt enkelt samma format som filmerna gjordes i, av praktiska skäl. Men efterhand som TV:n fick publiken att stanna hemma började man att göra filmen till en större upplevelse än vad den lilla TV:n kunde erbjuda.

Vidfilmen introduceras

Det enklaste sättet att göra filmen större var att göra den bredare. På 1950-talet kom det stora genombrottet för vidfilmen genom Cinerama vilket gav en enorm bild på 2.59:1 genom att tre projektorer visade var sin tredjedel av bilden på en välvd duk. Detta format mottogs med stor entusiasm av kritiker och publik men kostnaden gjorde att få biografer kunde installera systemet. I södra Sverige var det bara Royal i Malmö som fick en variant av systemet installerad under namnet CineMiracle, och det först på 1960-talet.

I Sverige var det istället MGM som först introducerade sitt system kallat Panorama. Detta skedde 18 mars, 1953 på Palladium i Stockholm med filmen Hennes kungarike. Enkelt förklarat innebar formatet att man förstorade upp mittenpartiet på den vanliga bildrutan och beskar den i höjdled så att den bild som hamnade på duken var påtagligt bredare än normalbilden. Denna princip lever kvar än i dag i det vi kallar för vidfilm, eller på engelska widescreen. De reklamfilmer vi visar framför kvällsföreställningarna har just formatet vidfilm.

Cinemascope föds

Cinemascope på bildrutan

Cinemascope på bildrutan har formatet 1.17:1

Cinemascope på duken

Och på duken ca. 2.35:1 

1953 introducerades även formatet CinemaScope av 20th Century Fox. Det speciella med det var att man använde ett anamorfiskt objektiv på kameran och ett liknande objektiv i projektorn. Med ett sådan objektiv trycks bilden ihop i sidled och man kan därmed använda samma 35mm breda film som till normalbild eller vidfilm, men ändå skapa en mycket större bild än de andra smalare formaten.

I Trelleborg var biograf Röda Kvarn som ägdes av SF först med att installera Cinemascope och öppnade den 10 mars 1955 med Den purpurröda manteln. Europa Film som ägde Grand trodde också på formatet och drygt en månad senare den 18 april, 1955 hade Trelleborg fått sin andra Cinemascope-duk. Det speciella med installationen på Grand var att man inte behövde bygga om prosceneriet kring duken - det var redan tillräckligt stort att hysa den breda duken.

De resterande biograferna i Trelleborg installerade successivt formatet. Tre Lejon öppnade den 23 november, 1955 med Den svarta skölden. Teatern den 25 april, 1956 med dokumentären Förlorad kontinent och Metropol (senare Roxy) den 13 augusti, 1956 med Ökendjävulen.

Halva upplevelsen av filmen är ljudet och Cinerama revolutionerade även detta område genom ett high fidelity-soundtrack med sju kanaler. Cinemascope var inte mycket sämre med sina fyra kanaler som placerades som vänster, center, höger och surround. Tyvärr installerades inget sådant stereofoniskt ljud på någon Trelleborgsbiograf. För de biografer som inte uppgraderade ljudanläggningen fanns även ett optiskt mono-spår på filmen att använda.

Formatet förändras

Från början hade Cinemascope ett bildförhållande på 2.55:1 men efterhand som andra filmbolag än 20th Century Fox använde andra typer av ljudformat på sina kopior tvingades bredden i bilden tillbaka till 2.35:1. Just detta förhållande är det som blev den standard som ännu används.

Eftersom formatet knappt har några marginaler emellan varje bildruta syns skarvar tydligt på duken. Därför sattes 1970 en standard att minska höjden på bilden något så att bilden blev 2.39:1 eller 2.40:1. Den effektiva bilden på filmen förändrades dock inte. Därför är 2.35:1, 2.39:1 och 2.40:1 i praktiken samma format, bara olika presentationer.

Styrkan med Cinemascope

Cinemascope var ett format som gav en närmast gigantisk bild med relativt låga produktionskostnader. Negativet var ofta inte större än på visningskopiorna, vilket gjorde det lättare att kopiera filmerna i laboratoriet. Alla biografer kunde visa filmerna på 35mm, det större och mer högupplösta 70mm-formatet fanns oftast bara installerat på de riktigt stora premiärbiograferna. Ville man därför ha en stor bild till låg kostnad var Cinemascope ett givet val.

Via kompatibla system som t.ex. Panavision spreds kunskapen och skaparglädjen hos regissörer och fotografer till att använda den breda bilden. Det krävs lite mer av fotografen för att komponera bilderna i ett sådant avlångt bildformat men i gengäld blir resultatet en större och naturligare närvarokänsla i filmen. Cinemascope förknippas ofta också med en episk storslagenhet i berättelser och det är ingen slump att filmer som Doctor Zhivago, Star Wars, Titanic och Sagan om Ringen-trilogin har gjorts i Cinemascope.

Måndagen den 18 april 2005, exakt 50 år senare, visades det svenska dramat Kocken, en film i Cinemascope.


Text och bildillustrationer av Kristoffer Strömblad.

Kristoffer Strömblad är certifierad biografmaskinist och tekniskt intresserad av filmer, biografer och dess historia.

Länkar

Dessa filmer omnämns i texten, länkarna går till IMDb.

Källor

The American WideScreen Museum

Trelleborgs Biografer - Deras historia och program, 1997 av Karleric Liliedahl. Förlagshuset Swedala